Häxan  född 98 12 24 död 09 08 17

Hunnestaff Häxan Elvira 
e.Terchas Groll  u. Hunnestaff Staffi

Häxan och hennes två syskon "Prinsen" och "Snövit"
är födda på självaste julafton-98.Valparna blev döpta med sagotema, 
det var därför hon fick heta Häxan!

Jag hade Häxan sedan hon var 5 månader gammal,
hon har deltagit på valpkurs, lydnadskurs, klickerkurs 
och vi har också gått flera kurser i agility, vilket hon tyckte var jättekul!.
Vi har även tävlat lite ..och lyckades få en uppflyttningspinne i agilityklass 1.

Häxan har också deltagit i flera utställningar hittills.
Hon har fått 1a och 2a  pris i bedömningen i sin klasser.
Oplacerad i konkurrensklasserna, ingen utställningsstjärna alltså...
 

Hon var drygt 40 cm hög och vägde drygt 20 kg. Så hon var ingen liten staff!

Häxan är väldigt familje-kär, men reserverad för främmande människor och hundar.
Hon älskar att sova i mattes säng, helst under täcket!

Hennes största nöje var att gå ut i skogen ,
Hon älskade också att  bada i sjön och att jaga katter!

Med åren kom krämporna, som på de flesta äldre.
Först fick hon livmoderinflammation, så hon fick operera bort livmodern.
En komplikation som visade sig senare var att hon blev inkontinent  efter operationen.
Det fanns tur nog en medicin för detta som hon fick äta livet ut.
Hon drabbades under denna period även av ständigt återkommande urinvägsinfektioner.
Det påverkade även hennes njurar, så hon har efter detta ätit diet-foder.

Medicinen mot inkontinens var dopingklassad så i samband med detta
tog vår tävlingskarriär i agility slut, just som det började gå bra.

De sista 5 åren levde hon som en hemmahund, och fick följa med överallt där det var möjligt.
I juli 2009 fick hon en knöl på benet, men visade inga tecken på smärta.
I Augusti åkte jag till veterinären för att kolla upp den ändå, röntgen visade tyvärr att det var skelettcancer.
För denna sjukdom finns ingen bot, mer än amputation, vilket inte var aktuellt i hennes fall.
Eftersom hon inte hade ont så beslöt jag mig att avvakta och hoppas på ytterligare en tid tillsammans.
Men efter bara en dryg vecka fick hon en knöl på frambenet och visade tecken på smärta.
Jag hade fått smärtstillande som hon fick, och av denna medicin blev hon "pigg som förr"
Jag fattade då det oerhört tunga beslutet att låta henne somna in.

Den sista dagen var fruktansvärd, att veta att om 5 timmar så är det slut, definitivt.
Hon fick göra det hon älskar på förmiddagen, bada och simma,
dessutom en god burk hundmat till lunch (det var lyxmat för henne)
 

Hos veterinären gick det lugnt till, vi fick gå in direkt på ett eget rum.
Där fanns det en fäll på golvet och ett tänt ljus.
Häxan lade sig direkt på fällen, veterinären kom in och gav henne en spruta metadon.
Av denna slappnade hon av ordentligt blev lugn och dåsig, men ännu kontaktbar.
Efter en stund kom de in och satte nålen i ena frambenet där sedan avlivningsvätskan sprutades in.
Det tog mindre än 10 sekunder så var hon borta, utan att gett något som helst tecken på smärta eller oro.

Jag hade med mig hennes filt som vi svepte in henne i
och efter ett allra sista farväl så lämnade vi henne.

Hon kommer att kremeras och hennes aska kommer att finnas på klinikens minnesäng utanför Enköping.

Jag är tacksam för alla de år jag fick ha henne hos mig, och hoppas att hon har haft ett bra liv hos mig.
Hon blev 10 år, 7 månader och 24 dagar gammal

Hennes kullbror Prince avlivades i våras, han blev drygt 10 år.
Kullsystern Snövit blev 8 år, hon fick svår diabetes.