Höftledsdysplasi
Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av
Lars Audell och Åke Hedhammar, SKKs veterinäravdelning.

Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden)
är en relativt vanlig åkomma hos många raser.
Till skillnad från höftledsdysplasi hos människa där utvecklingsrubbningen i flertalet fall
kan påvisas redan hos spädbarn kan man hos hundar ytterst sällan hitta något fel på
de unga valparna. Rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid
och först när skelettet är moget kan man med god säkerhet bedöma höftledernas
utseende med hjälp av röntgen.

Från och med 2000.01.01 gäller inom hela Norden att hundarna skall vara minst 12 månader gamla 
för att höftlederna skall bli officiellt bedömda på SKK och resultatet skall kunna införas i SKK veterinärregister.Röntgenbilder av hundar med misstänkta ledfel
kan avläsas från och med 6 månaders ålder.
Denna tidiga avläsning görs enbart för att hundar med eventuella grava fel
skall få en adekvat behandling av veterinär och besparas onödigt lidande.

Samtliga hundar skall vara ID-märkta senast vid röntgentillfället med av SKK godkänd metod.

Gradering
Röntgenundersökning kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds höftledsstatus.
Några helt tillförlitliga mätmetoder för de olika graderna av dysplasi finns inte.
För djurägarnas skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska
är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

A Normala höftleder
B Ej dysplasi
C Lindrig dysplasi
D Måttlig dysplasi
E Höggradig dysplasi

Övriga förändringar
Höftledsdysplasi ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden.
Broskförslitningen kan ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar
som kan urskiljas relativt enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt
gott mått på graden av broskförslitning i leden. Pålagringarna ökar i regel med åldern och
leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden. 
Detta gör att röntgenbilder av gamla hundar med kraftiga pålagringar inte går
att bedöma ur dysplasisynpunkt.
Något säkert samband mellan pålagringar och smärta finns ej.
Det är dock ovanligt att äldre hundar visar några symtom från höftlederna utan att det föreligger benpålagringar.
För att ge ägarna till hundar med dysplasi ytterligare information om deras hundars
höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i
så fall hur stora och utbredda de är.

LBP = lindriga benpålagringar
MBP = måttliga benpålagringar
KBP = kraftiga benpålagringar
DUPLEX = båda sidor

Det bör observeras att gamla hundar i enstaka fall kan få pålagringar och
även smärtor från höftlederna trots att höftlederna varit utan anmärkning
eller till och med utmärkta när hundarna var unga.
Oftast är det fråga om en förslitning som drabbar även andra leder.
Detta ses speciellt hos hårt arbetande bruks- och draghundar samt gamla avelstikar.

Symtom hos hundar med höftledsdysplasi
Det är omöjligt att enbart av en röntgenbild kunna utläsa
om en hund lider av sitt höftledsfel.
Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta
trots att de bara har en lindrig dysplasi,
medan enstaka hundar med kraftig dysplasi kan vara helt symptomfria.
Sättet att hantera den enskilda hunden framför allt vad avser motion och utfodring
samt hundens psyke och vilja att röra sig är många gånger av avgörande betydelse.
Generellt sett har hundar inom småhundsraserna mindre problem
av höftledsfel än större och tyngre hundar.

Inom de medelstora och storvuxna hundraserna kan man säga att hundar
med höftledsdysplasi grad C sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder.
De får dock i regel med tiden små pålagringar i leden och i enstaka fall inskränkt
rörelseförmåga när de blir gamla.

Hundar med höftledsdysplasi av grad D eller E kan vara kliniskt friska
eller ha relativt litet besvär men en del kan utveckla svåra tecken på smärta
och rörelseinskränkning, särskilt när de blir äldre.

Behandling av hundar med höftledsdysplasi
Ofta ställs frågan hur man skall förfara med hundar som har höftledsdysplasi.
Givetvis bör de hundar som visar hälta eller smärta veterinärundersökas.
När det gäller de hundar som ej visar några tydliga symtom av sina höftledsfel
kan man som generell regel säga att de bör motioneras regelbundet men med måtta.
Hård motion, hinderlöpning och dragning med pulka bör undvikas,
åtminstone för hundar med grövre dysplasigrad.

Övervikt innebär också en ökad belastning av höftlederna.
Hundar med höftledsdysplasi skall därför hållas slanka.

Vid svårare besvär orsakade av höftledsdysplasi kan man hos unga hundar
som sista utväg företaga en operation (borttagande av ledhuvudet)
som kan göra det möjligt för dem att leva ett relativt normalt liv.
Operationen rekommenderas dock ej på stora och tunga hundar.
Äldre hundar som börjar få besvär av höftledsdysplasi kan ofta få en klinisk förbättring
genom ett ingrepp på lårens insida (pectineus-myotomi).
Hunden kommer efter operationen att gå något mer bredbent
och detta bidrar till bättre stabilitet i höftleden.
Operationen är relativt enkel och kan vara värd att pröva i en del fall.

Bedömning av hundens lämplighet för avel
Riskerna för att en hund ska utveckla höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade.
Detta innebär bland annat att hundar som själva har höftledsdysplasi oftare producerar
avkomma med dysplasi än hundar med normala höftleder.

Hundar som vid röntgenologisk bedömning av höftlederna visats ha höftledsdysplasi
bör därför inte användas i avel.

Detta gäller alla grader av dysplasi och oavsett om hunden själv visar hälta eller inte.
Det faktum att hunden har en felutvecklad höftled ökar riskerna för att avkomman
skall få höftledsdysplasi av både lindrigare och gravare former.

Också hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får höftledsdysplasi.
Riskerna för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med höftledsdysplasi
ökar om dess föräldrar och/eller kullsyskon har höftledsdysplasi.

Avläsning sker idag av Håkan Kasström, Kerstin Hansson
och av Annie Liman från den finska kennelklubben.
Jessica Ingman som är under utbildning beräknas börja officiell avläsning under första kvartalet 2007.
 

källa: SKK anomalex

Läs mer om Höftledsdysplasi:
http://www.skk.se/pdf/avel/info_rgtktr_AD_HD.pdf
http://www.animalartroclinic.se/Artiklar/ADHD_3.pdf